Var är Jane Eyre?

Jessica har pratat om den här boken rätt länge, liksom pushat mig: "Men, har du inte läst den än?!". Nu äntligen härom dagen på jobbet slank den ner i väskan (en fotnot: detta med bibliotekariers bärande av böcker till och från hemmet! "Har du läst den?" "Njä, men jag har haft den hemma...").

Läste den i två sittningar (liggningar?), senast igår när A var på äventyr med min dator. Låg raklång i soffan hela kvällen och läste. Heja!

Jag börjar allt mer tänka att romaner som är engelskspråkiga i original också borde läsas på original. Var det Isherwood som ledde mig in på detta spår, efter åratal av tvekan (skamset brukar jag säga att jag inte läser så mycket på engelska. But WHY?!)? Jo, tror det. Denna lästes dock på svenska, men jag tänkte redan kort efter att jag läst ut den (förflyttad till sängen) att jag både/ville läsa om den, och då blir det väl på engelska: The Eyre Affair.

Alltså, vilken bok. Vad ska jag säga? Den svenska "baksidestexten", placerad på en flik i början, är gräslig. Återberättar saker ur romanen som vore den något annat än den är. Visst har romanen undertiteln "Ett fall för Torsdag Nesta", och visst har intrigen deckarinslag, visst, alltihop bärs upp på det viset. Men. Men! Man har helt misslyckats att få fram de andra nivåerna. Nåväl. Hur SKA man då säga vad den handlar om? Ett samhälle som på vissa sätt är modernt, och samtidigt tycks fixerat vid tidig engelsk litteratur. Ett samhälle med "littkrimmare" som löser fall relaterade till litteratur. Ett samhälle där Wales är Folkrepubliken Wales och där England och Ryssland fortfarande 1985 krigar om Krim.

Huvudpersonen Torsdag Nesta (i original förstås Thursday Next – överlag tycks översättandet eller icke översättandet av namnen lite godtycklig.) är en kvinna som arbetar som just littkrimmare, och blir inblandad i jakten på überskurken Acheron Hades för att stoppa hans planer, som bla innefattar att "stjäla" personer ur romaner och ha ihjäl dem - vilket, om stölden görs ur originalmanuskriptet, innebär att vederbörande försvinner ur alla upplagor av boken. Därav möjligheten att kidnappa Jane Eyre ur Brontës originalmanuskript. Å, dessa möjligheter!

Och, förstås, Jessica hade rätt: det var en bok för mig. Det ÄR en bok för mig. Så mycket litteratur och litterära referenser. Så mycket vanvördig lek. Så mycket bisarrerier. Och så en (stor) dos science fiction (eller vafan det ska kallas egentligen, allt samman försiggår ju i den här världen, den ser bara VÄLDIGT annorlunda ut...). Och bara grejen med just Jane Eyre. Rätt uppför min gata! Å Mr Rochester! När han dyker upp första gången (i samband med en näsduk märkt E F R) skrattade jag högt, eller hojtade kanske.

Så otroligt roligt skrivet, och så helt rätt uppfattat. Resan in i romanen Jane Eyre, och uppnåendet av ett annat slut (tidigare slutar romanen med att Jane följer med tråkmissionären till Indien!) är strålande. Hur personerna i romanen har det när de inte är med – romanen följer ju Jane, eftersom hon berättar i jag-form. Så länge Torsdag håller sig undan för Jane kan hon befinna sig på Thornfield Hall i lugn och ro ... eller, nåja, Hades finns där ju också, och lurar i skuggorna.

Nå, kära läsare, hur är det? Är jag (som vanligt) långt efter – har ni alla redan läst denna roman? Om inte: läs!