En liten spya på kvällskvisten

En del jag känner sätter sig och läser sina texter när de är lite låga eller deppiga. Med strålande resultat, givetvis. En ständig källa till tjat och förmaningar, samt sedermera förstås även internskämt. Själv har jag inte det problemet, eller den läggningen, eller den dragningen. Icket.

Däremot sjunker jag gärna ner framför datorn och läser bloggar, tweets (säger vi så på swensko?), artiklar, diverse, whatever. Vilket gudarna ska veta inte nödvändigtvis är bättre. Tvärtom? Jag vill visserligen inte kräkas på min text, men kanske stundom på allt annat. Andras text, andras liv, mitt liv, kulturen, Kulturen, Stockholm, ja herregud kanske särskilt på Stockholm. Och det spelar ingen roll att jag varken BOR där eller VILL bo där, den sugande kraften från det där högenergiska svarta hålet som är kulturvärlden i huvudstaden når ända hit, ända hem.

Jag vet inte vad det är. Texter, cirklar, relationer, krav, redaktioner, utrop, tillrop, hejarop, litteratur, bloggar, filmer. Saker jag gillar eller inte gillar.

Lite som att läsa inredningstidningar och deppa över sitt eget hem. Eller fitnestidningar. Ja. Men det är på något vis nästan värre med all denna kultur, detta samlade tryck från alla de där människorna som tycker saker och producerar saker och förväntar sig saker och ... äh.

Alla hänger ihop också, de där cirklarna är så jävla små. Och jag är en del av detta, kanske möjligen eventuellt är det just DET som driver mig till vansinne? Att jag inte är utomstående? Att jag sitter här vid mitt skrivbord i Göteborg och skriver liksom för mig själv (men med undertecknat kontrakt i jösse namn) – det har ingen betydelse. Jag ingår. Jag är en del av. Och det är just nu och just här inget positivt inkluderande med det. Kanske var det den känslan, alltså den motsatta: känslan av att INTE höra till – som gjorde att vi startade Fantasin 2004? Ja, kanske. Nu är det förbi, alles ist vorbei, och jag sitter här och pallar inte trycket från det där stormande snattrande smattrande.

Ta detta inlägg för vad det är, bitte!