Har varit i skåne igen med Jessica. Textsamtal, middagar, promenader och bilturer i höstlandskapet.
Texten är omskakad, nedbrottad. Innan jag skickade den till Jessica var den omöjlig, som en blank lackad kub. Nu har jag ingångar, jag har klippt och klistrat, flyttat om och tagit bort och tänkt om.
Svårt men roligt.
Nu har jag en känsla av vart det kan bära, hur bra det SKULLE kunna bli om jag jobbar på. Det är en ganska lång bit kvar, men jag ser något som jag vill göra, som jag tror att jag kan.
Känner just nu mest för att isolera mig någonstans långt från civilisationen och bara skrivaskrivaskriva.
Och så här vackert var det utanför vårt fönster:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar