Gårdagkvällens researchsurfning spårade på nåt vis ur och ut i att jag istället satt och skummade engelska wiki-artikeln om Horation Nelson.
Kolla gärna in porträttet: hur en man med en arm låter sig avporträtteras med den tomma ärmen uppfäst på (uniforms-?)jackans framsida.
Nåväl. Han har föga gemensamt med det jag skriver om, minns nu inte ens riktigt hur jag hamnade där. Vådan av att följa länkar! Men roligt är det. Och allmänbildande, förstås.
Funderade över det där, att de noterade hans sista ord som "God and my country". Men jag antar att efter det flämtade han "Mamma!", det sägs ju vara det vanligaste sista ordet. Likaså det första, inte sant? Jag och A brukar prata om att människans språkutveckling följer en normalfördelningskurva: Det börjar med mamma, lampa, kanelbule, och så vidare, och högst upp på kurvan kan man skriva en roman eller två om det vill sig väl. Sen går det neråt igen i och med ålderdomen, och de sista orden är kanelbule, lampa och till sist mamma.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar