måndag 7 april 2014

Fanfiction

Hittade via en blogg denna text om fanfiction. Ett utdrag som är roligt att citera i sammanhanget:
Fan fiction is commonly traced back to the 18th Century, when aficionados of Daniel Defoe’s Robinson Crusoe, wanting more, decided to write it themselves. Defoe was furious and likened it to kidnap. Novelist Michael Chabon has dated it back even further. To a degree, he has said, "All literature, highbrow or low, from the Aeneid onward, is fan fiction."
Så kan man kanske se det om man vill. Roligt det där med Defoe!
Det går att slänga fram det där ordet här och där, i intervjuer till exempel, för att se hur folk reagerar. En del studsar som om meningen "Min bok är väl i grund och botten fanfiction" vore densamma som "Min bok är ju bara nåt gammalt skrutt". Vilket ju på intet vis är vad jag menar! 

Och/men: bloggen via vilken jag hittade texten ovan heter: Professorfangirl's Bordello of Learning - med undertiteln eller taglinen: "Because every pleasure deserves to be taken seriously". Helt rätt! 

2 kommentarer:

  1. Hm... jag håller nog inte med Chabon. Dels tror jag inte jag räknar aeniden som fanfiktion (men det där är en gräns man nog kan peta väldigt länge på), dels är den ju rätt ung: från romersk tid.
    Då tycker jag nog att historierna om argonauterna är bättre exempel på ur-fanfiction. Man skrapar ihop alla hjältar man känner till och sätter dem i samma båt och låter dem kuska runt hela världen och göra spektakulära grejer. Sin tids snakes on a plane?
    Och världens första all-star-lag och superband och allt vad det heter.
    Men det saknas väl namngiven författare antar jag. både till ur-verken och till argonauterna.

    Ev kommer det en kommentar om översättningar också men jag ska kanske ha något klokt att skriva och så sitter jag med deadline, dop och snoriga barn.

    Är du klar med Stora döden eller har du fått nog? Den kan knäcka den bäste om man är lite sjuk samtidigt...

    U.J.

    SvaraRadera
  2. Nädå, Stora Döden läste jag faktiskt ut, även om jag hoppade över ett par avsnitt i mitten. Men visst, den är lite mastig... Men fascinerande!
    Och visst, jag är inte heller säker på att jag håller med Chabon, men jag kan uppskatta tilltaget, att dra till med nåt extremt. Och argonauterna har jag just nu bara vagt klart för mig... det ringer ju en klocka... säkert har du rätt! :-)

    SvaraRadera