måndag 14 april 2014

Lite mer Mary Jones

Här kan man höra mig läsa bokens inledning: på bokpuffen. Väldigt konstigt att höra min egen röst förstås, men annars tyckte jag att det blev bra.

Sen har jag googlat mig själv igen, och hittat ett par grejer jag inte sett förut.

Detta var fint: i skånskan. Jättejättefint, alltså ...

Även det här, från Ronneby bibliotek, var fint.



lördag 12 april 2014

Krig och relativ prissättning*

Hej bloggen. Hej läsarna.
(Håll i er, det här är ett sånt där inlägg där jag tar en mycket lång omväg fram till en ganska liten poäng.)

En liten besatthet jag har som jag väldigt sällan, om nånsin, skrivit om här, är första världskriget.
Japp.
Skyttegravarna och meningslösheten och de unga männen i leran. Brrr.

Nu härom kvällen hade Kobra ett inslag/program om det, och följande roliga replikskifte utspelades i hemmet:

Jag [ser nedanstående bild på min skärm]: "OOOOH! Kolla kolla!"
Axel: "Allt livets goda i en bild!"


Mycket osäker på om han hånade eller uppmuntrade mig ...

Hur som helst. I programmet fladdrade en bok förbi, som jag sen återfann på en blogg jag läser ibland. Kollade upp den på adlibris, och fann följande.

I min app kostade boken 164 kronor. Via hemsidan 194 kronor. Efter vad jag kan begripa är det samma bok. Skärmdumpar nedan:





Men! Vi är inte färdiga än. Plotten tjocknar! 

Idag när jag kollade igen kostar den 184 kronor via hemsidan, men 166 kronor i appen. 






WTF?! Jag förstår ingenting. Varken förändringen av priserna, eller varför de skiljer sig såpass mycket åt. Nån annan som begriper? 







* "Priskrig", för oss Göteborgare.

fredag 11 april 2014

Läsa sig själv

Av någon anledning som jag häpnadsväckande nog redan har glömt så fick jag för mig att ägna gårdagskvällen åt att läsa Mot ljuset. En roman av Elin Boardy från 2011.
Eller läsa, jag skummade mig igenom den, annars hade jag inte varit färdig nu.

Jag har inte läst nån av böckerna ordentligt efter att de slutligen funnits i hårda pärmar. Tycker mig minnas att jag försökte med Allt som återstår, men slutade efter ett tag.
Den här skumläsningen dock, den var faktiskt riktigt trevlig. Och det var roligt att läsa just ML, den har jag minst koll på av böckerna. Den senaste förstås mest aktuell, och debuten är väldigt tydlig för mig, av nån anledning som väl har att göra med till exempel 1) debut, 2) släktforskning. Eller, tydlig, men jag har en stark känsla för den, som jag inte har för Mot ljuset.

Hur var den då? undrar den otålige läsaren.
Ja, den otålige läsaren göre sig icke besvär, kan man väl säga. Heh. Jag gillar den, märkte jag, tycker om stämningen, personerna, relationerna, saker som sker och hur det skildras men SHIT vad den är långsam! Tycker visserligen att den ska vara det, och gillar romaner som tar tid på sig, som växer och jobbar genom just sin långsamhet. Men reagerade ändå på det.
Vissa saker i romanen minns jag hur/när jag skrev, andra att jag kämpade med, andra minns jag inte alls. En del små skämt fick mig (fortfarande) att fnissa högt, och/men jag undrar om någon annan (med undantag av Jessica) finner det roligt.

(Kärleks)relationen mellan Elly och Niels gillar jag. Jag gillar honom, heh, det märks kanske när man läser boken? Även om han är rätt störig. Men jag undrar också mycket över honom. Vad sjutton blir det av honom sen? Vad är han, 26 eller nåt har jag för mig. Vad ska han göra med sitt liv?

Om Allt som återstår brukade jag få frågan om jag inte skulle skriva en fortsättning, "Hur gick det för barnen?!" men det intresserar mig inte alls lika mycket som hur det går för mänskorna i Mot ljuset.

Nu har jag ingen slutkläm annan än att det var mödan värt att läsa den, och att jag inte förstår varför jag aldrig valde scenen där Elly tecknar Laurids när han spelar piano som högläsningsstycke?

tisdag 8 april 2014

Alla lässvackors moder

(läss-vackor? en sorts vadarfågel förstås.)

Jag läste Stewe Claesons Den tjugotredje dikten och tyckte mycket om den. 
Nu läser jag Egenmäktigt förfarande, som jag började på för längesen men inte kom igenom. Inte bokens fel, bara mitt! Den är ju trots angsten väldigt lättläst. Och rolig. 

Men i övrigt. Herreguuuuuud vad lite det blir läst. 

I min läshög, bland annat:
















Plus då att jag tänker att jag borde börja läsa lite mer ungdomslitteratur igen, inför att börja jobba i augusti (Jenny Jägerfelds senaste! Och Pappersstäder av John Green kanske och...?), och annat som jag tänker att jag ska läsa, och diverse bokcirkelböcker som jag glömt bort nu, och Majgull Axelssons nya förstås, och ... och ... och...

måndag 7 april 2014

Skriva?

Nej.
Nej!
Vi bestämmer det här och nu, tycker jag. Man behöver inte skriva när ens roman precis kommit ut. Inte alls. Man behöver inte, och man kanske inte ens ska?
Tankarna snuddar då och då vid de där textdokumenten i den där mappen och jag fylls av – vad? Missmod, rent av leda. Vad är det där? Finns det nåt?
Tillkommet i den där berusningen av att Lämna Det Gamla, kasta sig över något nytt innan det nya ens är färdigt. Härligt, härligt! Vidare!
Men nu: nu är jag vidare. Mary Jones seglar, och hon gör det med besked, så som jag inte ens vågat hoppas. Hon seglar och jag med henne. Det är en smula utmattande, det är berusande, belönande. Det är allt och det är upp-och-ner. Och det är så väldigt tydligt: det är en värld där SKRIVANDET inte finns. Skrivandet hittar ingenting att haka fast i inuti den här lite blanka uppblåsta hjärnan som nu är min. Och hjärnan, hjärtat, fingrarna, hittar ingenting att haka tag i i den där texten som är ett fragment en skiss en tanke en möjlig början.
Så: jag låter det vara.
Vi bestämmer det här och nu, som sagt. Inget skrivande förrän lugnet finns. Kanske inte ett yttre, men åtminstone ett inre. Väl så svårt att hitta.
Till dess låter jag det vara.
Att öppna och läsa den där texten, eller "texten", i det här läget är lika med döden. Inte för mig, men kanske för den. Och det vill jag inte!
Jag låter den vila.

Fanfiction

Hittade via en blogg denna text om fanfiction. Ett utdrag som är roligt att citera i sammanhanget:
Fan fiction is commonly traced back to the 18th Century, when aficionados of Daniel Defoe’s Robinson Crusoe, wanting more, decided to write it themselves. Defoe was furious and likened it to kidnap. Novelist Michael Chabon has dated it back even further. To a degree, he has said, "All literature, highbrow or low, from the Aeneid onward, is fan fiction."
Så kan man kanske se det om man vill. Roligt det där med Defoe!
Det går att slänga fram det där ordet här och där, i intervjuer till exempel, för att se hur folk reagerar. En del studsar som om meningen "Min bok är väl i grund och botten fanfiction" vore densamma som "Min bok är ju bara nåt gammalt skrutt". Vilket ju på intet vis är vad jag menar! 

Och/men: bloggen via vilken jag hittade texten ovan heter: Professorfangirl's Bordello of Learning - med undertiteln eller taglinen: "Because every pleasure deserves to be taken seriously". Helt rätt! 

fredag 4 april 2014

"Mina möten med Skattkammarön"


Den här satt inlimmad i Babel-exemplaret av Skattkammarön. Notera datum!
Lite skojigt, även om jag inte alls håller med om invändningarna mot Eric Palmquists Silver: han är väl både i rätt viktklass och tillräckligt gemytlig, tycker då jag.
Nå.

Läste lite noggrannare sen, och såg något annat: behovet av en ny svensk översättning.
Åh jösses, ja, sånt kunde man ju också ägna sig åt... Särskilt med tanke på att det verkligen finns invändningar att ha mot de som redan finns.
 Urban, vad säger du?!

torsdag 3 april 2014

Annat jag gjort på sistone

De där "Morgondagens Stundande Händelser" som jag skrev om häromdan, förresten. Det var ju inget mindre än att jag hängde med fotograf + producent från Babel två dagar i rad. (!!!) Väldigt trevligt, ganska läskigt, en del bäbislogistik och mycket prat om Mary Jones (och Allt som återstår). Inslaget kommer i början av maj, och jag har just nu ingen aning om vad jag sagt, men de lät som att det kommer att bli bra.

Så här såg det ut andra dan, när vi åkte ut till hav och klippor:


Och sen åkte jag hem och var matt och ganska mör men glad, och hemmet var så städat som det väl aldrig varit förr... 

onsdag 2 april 2014

Snart får det räcka?

Okej, två till!
Smålandsposten, jättefint.
Och Fria Tidningen, dito. Jag tänker att om en som är litteraturvetare med särskilt intresse för "genus, intersektionell maktanalys [och] viktoriansk litteratur" gillar det jag gjort så har jag lyckats med åtminstone en hel del av det jag ville.