Jag har inte så mycket att säga för tillfället. Finputsar romanen, försöker kurera min nattliga rethosta, läser mycket långsamt och lite trögt.
Håller på med Esterházys fotbollsbok. Eller, den har inte börjat handla om fotboll än, inte särskilt mycket i alla fall. Och den låter sig inte läsas i ett huj, precis. Men jag är otroligt imponerad av hans språk. Hur meningarna och infallen slingrar och kastar sig om varandra, han tycks följa varje impuls, det är som ett flöde, det är associativt och ofta roligt och så SNYGGT gjort. Återkommer nog när jag har läst klart, tänker jag.
Medan jag inte bloggar funderar jag till exempel på:
Att ge mig på att laga de här vårrullarna.
HUR stort Afrika verkligen är.
En väldigt stor hästras: Belgian Draft Horse. Bildgoogla den!
Stora hästar är bra och fint. När jag i min ungdom skulle välja häst på ridskolan valde jag alltid den största, dvs de långsamma och egensinninga nordsvenskarna. Och alla skrattade åt mig när jag skulle rida dressyr och hoppa över små hinder på mina jättehästar. Men de var finast. :)
SvaraRaderaJaa! Jag har inte ridit alls så många gånger (som jag skulle önska) men också valt/tilldelats stora hästar. Senast en bred och stadig islänning.
SvaraRaderaPå tornerspelen på medeltidsveckan brukade det delta en jättehäst av någon arbetsras, den dunsrade alltid fram sist, och folk fnissade lite, men ajg tyckte den var finast.