Och sjönk, föll, SÖGS ner i nånting tomt och inte svart men kanske ganska likt det där Ingentinget som slukar allt i Den oändliga historien. Som alltid skrämde mig och fascinerade mig oerhört som barn. Ingentinget där inget skrivande fanns. Där inga idéer fanns. Inga ord, inga iakttagelser, inga anteckningar. Där jag slutade bära omkring på anteckningsbok och penna, slutade formulera saker i huvudet. Slutade flödesskriva för nöjes skull, eller för att söka efter något – en idé, en tråd, en bild.
Tomt var det, och läskigt.
Visst minns jag att det var läskigt och lite tomt också efter Allt som återstår, och då var ju dessutom allting nytt, allt var För Första Gången. Tänk om jag bara hade en enda roman i mig, och nu är den skriven, och nu är det slut? Men icket. Det kom tillbaka. Med besked, med råge, det blev en roman till, så småningom.
Men nu? Å ena sidan kan jag tänka: jag vet ju att det ska vara såhär, det är okej, det är naturligt, jag har precis avslutat en bok, den kommer ut nu, det är DET jag ska fokusera på. Skrivandet kommer. Men riktigt såhär tomt var det inte. Nu finns liksom INGENTING, det är som att jag inte längre är en som skriver. Det handlar inte om att jag inte har en idé att suga på och fnula med. Det handlar om just det där: att sitta på tåget och iaktta något och formulera det i huvudet. Att se en person på gatan och tänka något om den och formulera det i huvudet. Det är borta.
Och fastän jag VET att jag har de två mest legitima anledningarna i världen så är det obehagligt.
Anledning 1: Mot ljuset finns och är skriven och utkommen och ska strax recenseras.
Anledning 2: Jag är med barn och ungen ska komma i slutet av maj. [Det var outningen, det. Häpp!]
Men ändå. Jag känner mig dum i huvudet utan det här surrandet av ord och formuleringar. Och om det bara var för anledning 1 så vore det väl okej. Men anledning 2 retar ärligt talat LIVET ur mig. Den känns så jävla olegitim. (Illegitim? Nå.) Så jävla förutsägbar och trist. Men nåja, det får väl vara så då. Våga vara i känslan etc, våga lita på att det inte är för alltid.
Gratulerar.
SvaraRaderaBoliner passar i kustmiljö:
boli´n, boglina (väl av lågty. bolinen eller nederl. boelijne; formen boglina kan vara folketymologisk), tåg använt på råseglare för att kontrollera seglen när man seglar bidevind. Med bolin kan råseglets vertikala sidokant (stående lik) i lovart sträckas föröver, så att seglet hålls fyllt av vinden. Härur kommer uttrycket "på lösa boliner", dvs. utan kontroll.
Att skaffa NE med fjärranslutning är det bästa mitt jobb gjort på länge.
(Min första tanke när jag slog upp ordet var att din anvädning av "bolin" är godtycklig men nu förstår jag att det närmast betyder "tåt" eller "tråd".)
Någon uppmuntran som egentligen är meningsfull har jag inte, då jag saknar erfarenhet och är för slö för att någonsin bli färdig med något. Men du kan nog ta det lugnt, hittar du ingen roman inom dig på ett tag kan det nog ligga ett halvdussin noveller i någon annan inre vrå. Du har rent sociologiskt passerat värsta nålsögonen med de två första böckerna. Rätt få av alla debutanter ger ut en bok till. Efter nr 3 rullar det liksom bara på, eller så var det åtminstone på forna tiders bokmarknad.
Själv tror jag det kan vara fint med en stunds stillhet innan nästa storm blåser upp, men jag är inte flödesskrivare utan idéskrivare, och följden är ju som synes också att det inte skrivs så mycket.
Men en bok och en bebi måste väl vara okej facit i verksamhetsberättelsen för 2011 ändå.
U.J.
Tillåt mig utbrista: Grattis! Klart det inte är för alltid, eller jag vet inte men det vore väldigt märkligt. Bara du inte börjar prata om att alla mammor har gröt i hjärnan så ska det nog gå bra. :D
SvaraRaderafr övrigt: grossess, är inte det ett äckligt ord? det låter väldigt... förindustriellt.
Oh Stort Grattis, vad kul!
SvaraRaderaAlltså: Jag läser o läser den nya och är så uppslukad! Jag blir nyfiken, Allt som återstår föddes väl som jag minns ur din släktforskning, hur kom idén till Mot ljuset? När började denna historia växa fram? Kram från din gamla BHS:are Anna!
Hej Elin,
SvaraRaderagrattis till nya romanen, vi sprang på den och köpte den i bokhandeln idag, blev riktigt nyfikna på den!
Grattis också till förestående tillökning, en helt ny "level" i livet (med en speltokig son så mäts mycket i levels nuförtiden. David som ni minns har hunnit bli åtta nu).
Allt gott till dig och de dina, (hälsa!).
Björn och Maria (uppgång 13 en gång i tiden...).
Men åh! GRATTIS - och vilken snygg outning! Både till den kommande boken (som jag kände till) och till bebisen (som jag inte kände till). Vilken vår det blir för dig! Jag kan varmt rekommendera vårbarn, är själv född i slutet av april och mina döttrar föddes på självaste skärtorsdagen för snart två år sedan.
SvaraRadera