Något lite om manusredigering

Läser mitt manus med herr redaktörens anteckningar, strykningsförslag och kommentarer. Nyttigt, roligt och bitvis förfärligt jobbigt. Fantastiskt med någon så duktig som närläst och petar och gör mig uppmärksam på slarv, upprepningar, medmera. Puh!

Jag muttrar för mig själv, skrattar (åt mig själv), bläddrar och korshänvisar och klottrar med rödpenna (redaktören använder blyerts, jag måste kunna skilja våra krumelurer åt) och dunkar stundom huvudet i bordet. Det är bitvis rent pinsamt och nästan omöjligt att läsa vidare. Jag inbillar mig att hans blyertsstreck blir tröttare och tröttare. Så tror jag ju inte att det är, men själv blir jag tröttare och tröttare – på mig själv.

Det bra med allt detta, dock: det kan bara bli bättre!

Imorgon fredag åker jag till sthlm för att gå igenom texten.