fredag 2 oktober 2015

Text växer fram och blir till – författare korresponderar

Sitter här på nattkvisten och gick från att skriva till att rensa i min mail…
Hittade ett mail från mig till Jessica, det är från 17/9 2012.

Kolla vad fint:


Hej,
jag har bannlyst Silver ur texten för tillfället, beordrat honom att hålla klaffen. En sån lättnad! :-) Nu är han död, så att säga. 
Skriver "kvinnoscener" och det är faktiskt roligt! Långsamt långsamt väcker jag det till liv igen! Tänker mycket på senast vi pratade om text, och att du sa att jag inte skulle få för mig att det ska till nån "grej" eller så. Nej, bra insikt, tack!! Mer av allt, mer av det som finns. Såhär tänkte jag imorse: "Det är ju skitspännande detta! Silver är död, och här är tre kvinnor och en fågel som jag kan ägna mig åt, i tomrummet efter honom." :-) Tycker att det är våldsamt roligt att den Flint som har en roll i min text inte är piraten Flint, vars ande vilar så tung över Skattkammarön, utan en fågel .... 


Ser mycket mycket fram emot att läsa din text! 
Vi hörs snart,
kram vännen!

//Elin (lite utropsteckenstinn)

2 kommentarer:

  1. Vill bara skriva att det här var väldigt roligt att läsa. En nyckeltext. Nästan lite för bra. Bara för framtida biografer att saxa!

    Och också rent principiellt intressant för man anar att om man släpper Silver alltför nära så kapar han lätt hela skutan.
    Jag tycker fortfarande att du borde skriva den stora essän om att skriva litterära pendanger. Du har ju sett så många misslyckade och mindre misslyckade försök medan du följt gamle John också.
    Men det är förstås mycket man borde skriva... Riktigt så funkar det väl sällan.

    U.J.

    SvaraRadera
  2. Roligt att höra, jag tyckte också att det var ett fynd. Hade fullständigt glömt mailet, även om jag kommer ihåg känslan av att jag var tvungen att hålla honom på replängds avstånd ett tag.

    SvaraRadera