Tio regler

Jag har en känsla av att jag kan ha postat detta nån gång förut. Men dels är jag för lat för att söka reda på det, och dels tycker jag att ni gott kan få det en gång till i så fall. Anne Enrights tio regler för att skriva fiktion.

1) The first 12 years are the worst.

2) The way to write a book is to actually write a book. A pen is useful, typing is also good. Keep putting words on the page.

3) Only bad writers think that their work is really good.

4) Description is hard. Remember that all description is an opinion about the world. Find a place to stand.

5) Write whatever way you like. Fiction is made of words on a page; reality is made of something else. It doesn’t matter how “real” your story is, or how “made up”: what matters is its necessity.

6) Try to be accurate about stuff.

7) Imagine that you are dying. If you had a terminal disease would you finish this book? Why not? The thing that annoys this 10-weeks-to-live self is the thing that is wrong with the book. So change it. Stop arguing with yourself. Change it. See? Easy. And no one had to die.

8) You can also do all that with whiskey.

9) Have fun.

10) Remember, if you sit at your desk for 15 or 20 years, every day, not ­counting weekends, it changes you. It just does. It may not improve your temper, but it fixes something else. It makes you more free.

Nummer sex! Förutom att det LÅTER bra (jag brukar säga om mig själv att jag är "particular about stuff", när jag vill driva lite med mig själv angående t.ex mat jag ogillar) så är det ju en jäkla bra regel i skrivandet. 

Åttan låter farlig, och/men jag föredrar nog vin i vilket fall.

Fyran tänker jag sker medan man håller på. Alltså, svårt att först hitta en ståndpunkt, och sen skriva. Det ger sig kanske? Ja, en av mina betryggande riktlinjer i skrivandet (åtminstone tidigt) är: det ger sig. 

Mitt bästa, dock, som jag länge hade på dymo-remsa på datorn, är: VÅGA VARA DÅLIG. Nummer två här uppe har lite av det. Shitty first draft, det är vad som gäller. Att få ner nåt på pappret/i datorn. Redigera och slipa kan man göra sen. Ack så svårt, men viktigt. 

Och nio, nio förstås! Också förvånansvärt svårt bitvis. Men jävlar vad det ändå är roligt. Inte redigeringen, kanske, inte att få några jäkla mänskor att TALA med varandra, eller lämna ett rum, eller röra sig. Men skrivandet, flödandet, hittepået. Ojoj. 

- - -

Källa: Jag har hittat det här. Originalkällan är väl här, och det finns förstås fler regler, av andra.