Besatthet!

Jag står i kö på Bea Uusmas Expeditionen. Min kärlekshistoria på biblioteket, men ska nu logga in och ta bort reservationen. Skulle köpa en anteckningsbok igår, och fick oförhappandes syn på nämnda bok på en skylthylla.
Oh!
Den var ju stor, och illustrerad, och tjock, och såg så fantastisk ut att jag tvärvände (med barnvagnen bland hyllorna) och återvände till kassan för att utan tvekan köpa mig den.
Mums.
Eftermiddagen tillbringades därefter (mellan amningarna - jag har inte hittat nåt riktigt fungerande sätt att läsa och amma samtidigt ...) med att SLUKA boken i fråga. Slurp.

Nu är jag lite besatt själv, känner jag, en aning bara. Lite uppjagad, fylld av obehag, fascination. Känslan påminner om när vi sett Into the wild på bio, den tyckte jag var extremt obehaglig där i slutet, och fascinerande och bet sig kvar.
Nu är det Andrees polarexpedition som spökar för mig. Kan inte släppa livsödena, gåtorna, isen. Så väl uppmålat, så lekfullt och skickligt och UNDERHÅLLANDE spelat med cliffhangers och hemligheter och sökande efter ledtrådar. Så gripande. Huvva.
Och fascinerande med Uusmas besatthet av detta, hennes jagande efter ledtrådar och detaljer och data. För min del kunde ännu mer ha fått plats i boken, jag slukade den som sagt på en eftermiddag.

Rekommenderas alla med minsta minsta KORN av intresse för ... is? polarexpeditioner? människoöden? evig kyla och ensamhet? historia? Etc etc. Läs!