Jag skrev ju aldrig att jag läste David Levithans "Jag, En."
Herregud, en sån bra bok! Sträckläste den på två dar kanske, vilket med tanke på min lässvacka det senaste var rätt anmärkningsvärt.
Huvudpersonen, som kallar sig för En, är en person, en själ, en människa, som varje dag vaknar upp i en ny persons kropp. Under en dag och alltid bara en dag, bebor hen denna kropp. Ibland en kille, ibland en tjej, just när boken utspelas är de sexton år, eftersom det är så länge som En har levt.
Så mycket om handling och upplägg.
En kärlekshistoria är det, och spännande, och underligt förstås men liksom så omedelbart begripligt att det inte känns (för) konstruerat. och roligt.
Och SORGLIGT! Jag grät allt i slutet, och det knep i hjärtat ganska många gånger, när jag tänkte på denna i grunden så fruktansvärt ENSAMMA människa/själ som aldrig fått lära känna någon - föräldrar, syskon, vänner, älskare - i mer än en enda dag.
Läs!
Edit: råkade skriva efternamnet som "Leviathan", inte helt oväntad felskrivning kanske, men som Urban upplyste om i kommentarerna så heter han faktiskt Levithan ...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Stort tack för tipset! Det låter ju som skrivet för mig.
SvaraRaderaSå är jag också oproportionerligt intresserad av identitetsbyten, kroppsbyten och förvandlingar. Det är helt enkelt en del av min läggning så att säga. Haken är att det lätt blir b-film när man gör fiktion av det men den här boken verkar ha hittat en bra vinkel.
Tack igen.
(Det kan vara autokorrekts fel men efter en stunds beläggningsarbete - det är inte en bibliotekarie som valt den titeln - kan jag konstatera att han heter David Levithan.)
U.J.
Åh, jag läste en recension om denna bok för ett tag sedan, och nu har jag i snart en veckas tid gått runt och tänkt på den men inte kommit ihåg vad den hette. Så fantastiskt att du skulle upplysa mig om detta!! :D Tack!
SvaraRadera@Urban: ja, Levithan ska det förstås vara. Det var de egna Paul Auster-fingrarna som autokorrigerade lite geschwint sådär... Och det låter ju verkligen som en bok för dig.
SvaraRadera@Elin: Vad bra att kunna hjälpa till! :-)
Jag har inte varit på jobbet sedan du bloggade och dessutom läser jag väldigt lite just nu eftersom mitt pendlande inte kommit igång på allvar men jag har funderat lite till på konceptet.
SvaraRaderaEn sak till som gör det väldigt smart är att det går att jobba kreativt med synvinklarna. Lite som i en gammal brevroman eller Terrance Blackers "Pojke, Flicka" om den är bekant. Men man slipper bekymra sig för att var och en ska ha en egen röst (vilket Blacker misslyckas med eller inte ens verkar ha försökt).
Ok, inte riktigt för berättaren blir ju inte ovetande av vad som berättats från andra perspektiv tidigare men ändå. En spännande möjlighet är det definitivt.
U.J.