Grattis bloggen, 2 år!

Med en sån här, "fet riddare full på choklad", som jag snott från Mattias på Bake my day, skulle jag gärna fira bloggens andra födelsedag! Om inte annat för att, som han skrev om sitt bakverk: "köra in en kanyl med smält choklad i venerna". Mmmm ...

Och så ett litet ursäkta för den mycket låga uppdateringstakten som härskar här för tillfället. jag ska se om jag kan bättra mig, eventuellt. Men lovar inget.

(recept på riddarna här)

Fin recension!

... som min redaktör mailade över igår:

På dagensbok.

Tycker att det är både fint läst och fint skrivet. Så här t ex:

"Allt är sammanflätat, upplyst och fördolt på samma gång. Det är att vilja vara i ljuset och samtidigt, framför sig, se det."

Bollywood igen

Ja, jag vet inte jag. Det kan vara PRECIS hur dåligt som helst, men lite snabbare slår ändå hjärtat bara av att se trailern.

Norge, alltså

Nationaldag idag, hurra hurra etc etc. Även om jag inte är särskilt förtjust i nationaldagar som sådana, så kan man ju lyfta fram lite norsk litteratur, eller hur?

Kjærstad måste jag ju börja med, alla tre:

Förföraren, som olyckligt nog är del ett: och där läsaren måste stå ut med det faktiskt vansinnigt irriterande "greppet" att "Jonas Wergeland hade en fantastisk kuk". Om och om igen. Tackom och lovom räddas detta NÅGOT av andra boken, där det kommer fram vem det är som (i fiktionen) skrivit bok nr ett. Men bara något. Fortfarande trilogins stora minus, tycker jag, och då DYRKAR jag den ändå.

Erövraren, där allt breddas och vidgas och knyts ihop och upprepas.

Upptäckaren, där – be still, my heart! – Jonas Wergeland till sist själv tar till orda!

Per Petterssons Ut och stjäla hästar. Fantastisk liten bok vars evangelium jag kanske spridit för lite? Gav den till min bror i present för några år sedan och han tyckte mycket om den, och sa nåt klokt som jag tyvärr nästan glömt, men om att den ställde många frågor som man inte fick svar på, som man fick gå och fundera på efteråt. Ja.

Något så koncentrerat och gåtfullt och vackert skulle jag vilja kunna skriva!

Beate Grimsrud, förstås. Först Jag smyger förbi en yxa, och främst av allt En dåre fri. Jobbigt och starkt och totalt uppslukande och fantastiskt bra!

Norrtullsligan

Bokcirkeln har läst Norrtullsligan, i likhet med hela Stockholm ... och jag hade tänkt döpa det här inlägget till nåt i stil med "Bra böcker som jag inte har något att säga om".

Lite så var väl stämningen i cirkeln, att alla gillade men vi inte riktigt hade nåt att säga. Är det för att den är lite kort? Eller lite (för) rapp och ironisk, eller inte så gripande?

Den är ju BRA, den är intressant, den är ett tidsdokument och den är feministisk utav bara satan.

Vi pratade dock om klass, om hur det ska läsas i romanen: vad är de, kvinnorna i ligan? Kan man kalla dem arbetarklass, eller är det egentligen en sorts (lägre) medelklass det handlar om?

Och jag upptäckte att jag redan läst boken, men trodde bergfast att hon skulle gifta sig med chefen, men icke.

Slutet är väl det jag minst gillar, det känns hopkommet, hastigt, lite som "och så vaknade hon och det var bara en dröm", om än på ett helt annat sätt. Ett tu tre bor hon på landet. Vad ska vi tro?

Som bonus får mina kära läsare (de av er som är kvar efter min minst sagt låga bloggtakt på det senaste) en fabulös bonusbild på Elin Wägner i hatt:

Ämnesord

Jag tycker att det är något så fint med att läsa ämnesorden i katalogen för olika böcker. En sorts poesi i all sin kortfattadhet.

Här är Mot ljusets:

Efterkrigstiden, Asien, Malaysia, systrar, bröllopsresor, hotell, djungler, kvinnorollen, kvinnofrigörelse, kolonialism, upplopp, förälskelse.

SPOILER

Dock alltså ej homo- eller bisexualitet. Ska det tolkas som att de inte läst, utan satt ämnesord utifrån baksidestext/beskrivningstext, eller som att det inte ansågs betydande nog?

SPOILER

Vad jag ska göra imorgon ...

... kan ni läsa om här. Ni stockholmsbaserade - kom gärna förbi!