I avdelningen gråtlåtar vill jag gärna dela den här med er. Målaren och Maria Pia, av Taube men här sjungen av Olle Adolphson.
Jag tycker väldigt mycket om den, men kan inte höra den utan att gråta åtminstone lite.
”Sen var det bara Nino kvar ...” – där ungefär.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar