Läst igenom manuset på papper. 192 sidor, en rejäl bibba. Satt i fredags och läste det sista, samt gjorde redigeringar i datorn. Fick den här känslan (och den är rätt så jäkla sällsynt faktiskt): Det här är nog faktiskt ganska BRA!
Otroligt skönt, även om det är en känsla som är svår att vila i. Men den fanns där. Jag läste min text och tyckte att jag såg den, kände den, kunde se den åtminstone (delvis) utifrån.
Håller fast vid det.
Nu är det faktiskt bara några scener mot slutet som ska skrivas klart och sys ihop.
Snart, snart, ska jag skicka den där wordfilen till förlaget.
HEJA!
... och sen bryta ihop lite nervöst tills de har läst och hör av sig.
Jag vet: det är dumt. Sannolikheten att de säger nej är väl inte superhög. Men försök säga det till den lilla rösten i mitt huvud. TVIVLAR-rösten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar