Idolbild

Sir Ian McKellen.


Fotograf och källa okänd, ursäkta ursäkta. 

Ursäkta, har ett uppror att sköta här ...

sursumursa:

officialghostbuster:
han “i know you have a crush on me” solo

My favourite things about this scene:

1. Han and Leia have done this sort of thing SO OFTEN that they can move out of the way to let people through while continuing to argue, and

2. the Princess of Alderaan/Leader of the Rebellion having a spat with General Solo about whether or not she fancies him or whatever is so commonplace that nobody even feels bad about walking through the middle of their fights.

I mean look at that guy’s face. He’s seen this fifteen times before.

And you just know that people used to be really polite when Han and Leia got into an argument.

They maybe tried to walk a different way around the base, or they’d just stand there, feeling awkward, till Han and Leia were finished or felt bad enough to pause and let them through but eventually everyone’s just, NOPE, WALKING RIGHT THROUGH THE MIDDLE, GOT A REBELLION TO RUN HERE, KTHXBYE.




- - -


Detta tyckte jag var roligt/briljant/fint! 
Precis sånt som jag gillar att ramla över på nån blogg. 




(Att dela saker från tumblr i blogger så att logiken bakom vem som postat/kommenterat vad är verkligen inte helt enkelt. Credd till den som ska ha det: översta länken alltså till personen som skrev den långa kommentaren.) 

Skrivandet, statusrapport en vecka in i november

Knattrar mödosamt. Skriver till, skriver om, skriver ut.
Läser anteckningar. För över i datorn. Försöker blåsa liv i.
Skrollar igenom mitt baklandsdokument (170 sidor). Flyttar text, återupptäcker gamla infall och begrundar dem.
Googlar en och annan detalj. Tittar på min karta. Uppdaterar kapitelöversikten.

Och sen ett tu tre så lossnar det och jag flödesskriver en hel scen, flera sidor, i ett svep.

Och sedan åter det långsamma.

Läsning: Oktober

Butcher’s crossing, John Williams
Resten av Dödens dal, Frank Westerfeld (skummad)
Djupa Ro, Lisa Bjärbo
Om konsten att läsa och skriva, Olof Lagercrantz
Manus lektörsläst åt förlaget, drygt 300 sidor
Ni inger dessa människor hopp, Stefan Gurt

Det går an, C J L Almqvist

Summa summarum 5 böcker plus en hastig skumning och ett lektörsläst manus. 

En enda ensam ungdomsroman, men den var å andra sidan väldigt bra.

Två fackböcker (plus resterna av Dödens dal då). 

Fem män, en kvinna och en Namn Namnsson. 

Det gick lite trögt med läsningen den gångna månaden, tycker jag. Men det har blivit väldigt tydligt för mig sedan jag började skriva upp allt jag läser hur skrivandet konkurrerar ut läsningen. I perioder när jag inte skriver så intensivt finns det tid (och ork) att läsa, men när det är skriva jag vill så prioriterar jag inget annat. Då räcker den där pendlartiden inte till för särskilt mycket. 

Sen är det förstås ingen tävling, och inte antalet i sig som spelar roll, men. 

November – skriva?

Så blev det november.
Jag firade ut oktober med att åka till skåne med Jessica + hennes barn och ett av mina. När de somnat på fredagen fick jag respons på min text. Manus. Bok. Ja. Okej: Roman nummer fyra alltså, om det nu går som det ska.
Det var, som det brukar, ett fantastiskt textsamtal. Jag antecknade, bläddrade, tänkte, fick idéer, frågade, mumlade… Och tänker nu när responsen landat att ja, jo, absolut. Jag ser vad som ska göras, åtminstone till en del, till en början. En del ger sig längs vägen. En del är redigering och en del sånt som ska skrivas.
Det känns roligt.

Och november, som sagt. Nu ser jag på diverse sociala medier att folk sätter igång med #NaNoWriMo - National Novel Writing Month. Och även de som inte hoppar på själva det officiella verkar inställda på SKRIVANDE.
Det låter ju bra. Vet inte om jag kan eller vill lova nåt sånt som att skriva på romanen varje dag under november. Jag vill ju det, skriva alltså. Men aktar mig kanske för löften. Lite fegt kanske.
Men. Det känns ändå passande att jag ger mig in i detta nya skede av romanskrivandet nu i denna skrivarmånad. Vi kan väl peppa varandra, alla skrivande personer?