Pepp pepp pepp pepp

Sherlock Christmas Special: The abominable bride.
Visas i England och världen strax efter nyår… håller tummarna för Sverige.


Så här alltså:

I ett märkligt parallellt universum utspelar sig detta alltså i sent 1800-tal istället för i nutid. Mycket intressant att se vad de gör med det.

Mitt gästbloggande

Nu har jag kommit cirka halvvägs i mitt gästbloggande för Litteraturbanken på bokcirklar.se. 

Hittills har jag bland annat skrivit om bokcirklar, om romanskrivande och researchläsning, om anteckningsböcker och Harriet Löwenhjelm, om vintertiden och om Karlfelds Vinterorgel. 

Framöver utlovas GrijseSteek, beginer, en och annan herdinna, samt troll. Håll utkik!

Gästbloggsinlägg 1

Jahaja, då är jag igång som gästbloggare då.
Här kan man läsa. Inte det mest häpnadsväckande av blogginlägg kanske, men nånstans ska man ju säga hej och presentera sig… Har två veckor på mig att skriva inlägg om allt som faller mig in.

Mer av mig på annan plats

Från och med måndag gästbloggar jag på bokcirklar.se för Litteraturbankens räkning, i två veckor framöver.
Jag förutspår färre inlägg här (förutom hänvisningar till inläggen där) under samma tid. Inte för att ni har något flöde av bloggande att sakna, förstås… Men följ gärna med dit!

Kärleksbrev

You did not light me: I was always a mad comet; but you have fixed me. I spun round you a satellite for a month, but I shall swing out soon, a dark star in the orbit were you will blaze.

Love letter to Siegfried Sassoon from Wilfred Owen, 5 November 1917.

Jag hittade det här. Tyckte det var fint.

(Och, ja: det låg som en bild förut om nån redan sett inlägget, men det retade mig att jag postade det så – det var så himla svårläst.)

Sätt dig ner och lyssna

Kollegan S skickade den här till mig, eftersom vi delar en stark passion för Kerstin Ekmans roman Rövarna i Skuleskogen. Nu delar jag den med er. Varsågoda!

Åh, Doktor Watson!

Tror att the-diogenes ska ha credden för gifen)

Hela trailern till jul-special-avsnittet av Sherlock finns här.

Ögonblicksbild från kvällen

(Läs nerifrån och upp)

Så går ett år

Jag står i begrepp att skicka texten till Jessica för respons, nu mot slutet av veckan. Pillar med småsaker inför läsningen, som jag brukar: infogar ”[…]” och ”[en övergång här]” på olika ställen. Det vill säga: synliggör de luckor jag vet om, för att hon enklare (tänker jag mig) ska kunna fokusera på de luckor jag INTE sett, och peka på dem.

För att få ett hum om hur jag ligger till tittade jag i min textresponsmapp och letade fram pdf:en jag skickade förra gången – i oktober 2014. Ett år sedan alltså. Skrollade igenom den och andades faktiskt ganska mycket lättare: vad mycket som har hänt! (Rättelse: vad mycket jag har gjort med texten. Hänt och hänt, det är ju inte trolleri direkt, utan skrivarbete!)
Då var texten 75 sidor, nu är det dubbelt så mycket: 141 sidor.
Scener har tillkommit, förlängts, skrivits ut, gestaltats. Ganska många av de ”[…]” som då fanns i texten har blivit text istället, även om det som sagt tillkommit nya. Saker jag testade då, röster, personer, scener, har antingen funnit sin plats i texten, eller strukits.

Den där känslan av att det går framåt. Myrsteg, förstås, men ändå. Ljuvligt.
Och nu ikväll klämde jag ur mig en scen som återstod att faktiskt skriva innan responsläsningen så nu tänkte jag belöna mig själv med ett avsnitt Wolf Hall …

Text växer fram och blir till – författare korresponderar

Sitter här på nattkvisten och gick från att skriva till att rensa i min mail…
Hittade ett mail från mig till Jessica, det är från 17/9 2012.

Kolla vad fint:


Hej,
jag har bannlyst Silver ur texten för tillfället, beordrat honom att hålla klaffen. En sån lättnad! :-) Nu är han död, så att säga. 
Skriver "kvinnoscener" och det är faktiskt roligt! Långsamt långsamt väcker jag det till liv igen! Tänker mycket på senast vi pratade om text, och att du sa att jag inte skulle få för mig att det ska till nån "grej" eller så. Nej, bra insikt, tack!! Mer av allt, mer av det som finns. Såhär tänkte jag imorse: "Det är ju skitspännande detta! Silver är död, och här är tre kvinnor och en fågel som jag kan ägna mig åt, i tomrummet efter honom." :-) Tycker att det är våldsamt roligt att den Flint som har en roll i min text inte är piraten Flint, vars ande vilar så tung över Skattkammarön, utan en fågel .... 


Ser mycket mycket fram emot att läsa din text! 
Vi hörs snart,
kram vännen!

//Elin (lite utropsteckenstinn)

Läsning: september

Månadens lista!

September har innehållit stor spännvidd, här är listan:

”Cities of ladies – Beguine communities in the medieval Low Countries 1200-1565”, Walter Simons
”Döden som straff”
”Bli som folk”, Stina Stoor
”För in de döda”, Hilary Mantel
”Paris, Lola & jag”, Moa Eriksson Sandberg
”Hörluren”, Leonora Carrington
”Drömmen om Ester”, Anna Jörgensdotter (outläst)
”Självporträtt”, Edouard Levé
”Jag befinner mig i ett överflöd av kärlek”, U.K.O.N (Ulf Karl Olof Nilsson)
”Den bästa dagen är en dag av törst”, Jessica Kolterjahn

Samt halva ”Dödens dal”, Frank Westerman

Summa summarum: 9 och en halv (jag har helt enkelt inte hunnit färdigt med Westermans bok om dödens dal i Kamerun).
Fackböcker: 2 och en halv.
Böcker för ungdom: 1
Kvinnliga kontra manliga författare: 5-3

Jag öste på med det sista av mitt Thomas Cromwell-tema: Mantels andra bok samt UKON:s väldigt speciella romandebut om Henrik den åttonde. Listor, poetiska infall, moderna dialoger, detaljerade skeenden …

”Cities of ladies” har jag tuggat på länge, i småportioner, ända sedan i början av sommaren tror jag.

Leonora Carrington var en ny bekantskap – surrealist som jag fått tips om flera gånger och nu grep i farten. Gillade och häpnade. Mycket underhållande om gamla damer på ett äldreboende i Mexico som drömmer om lappland och löser mysterier samtidigt som en andra istid närmar sig … och mycket mer.

Stina Stoors novellsamling vill jag varmt rekommendera! Tycker om språket, motiven, temat med barndom och landskap, hus och bilar och hundar som återkommer på olika vis och ur olika aspekter.