Läsning: juni

Jaha, jo, jag tänkte att jag väl kan göra det månadsvis i fortsättningen?

I juni var mitt lästempo uppe i max, och den där känslan av att FROSSA i litteratur hade fullständigt tagit över. Mot slutet av månaden gick det långsammare, vi hade gäster och kvällsliv och jag höll på lite med min egen text – alltihop sånt som gav mindre tid åt läsandet.

Trots detta ser listan för juni ut som följer:

Vitsvit, Athena Farrokhzad
Diktsamling, Lina Ekdahl
En engelsk korsfarare hos Djingis Khan, Henrik Höjer
Medeltiden i ord och bild, Kværndrup & Olofsson (påbörjad tidigare)
Jazz, Toni Morrison (omläsning)
I ljusets makt, Leigh Bardugo
Springkällan, Kerstin Ekman
Timmen före midnatt, Ida Simons
De osynliga, Roy Jacobsen
När Kejsaren var Gudomlig, Julie Otsuka
Linjen, Elise Karlsson


11 böcker, varav en som jag läst ungefär halva tidigare, och avslutade nu.

8 kvinnliga författare och 4 manliga (fast två av dem skrev ihop…).
8 skönlitterära och 2 fackböcker.
1 för barn/ungdom.

2 diktsamlingar.

En omläsning, det var nog mer än femton år sedan jag första gången läste Jazz. Den får sägas vara en av månadens höjdpunkter, vid sidan av Jacobsens De osynliga som jag stått i kö på länge på jobbet och verkligen verkligen tyckte om. Så mycket, faktiskt, att jag köpte den redan innan jag läst ut den. Den är fantastisk! Stilla men spännande, vardaglig (så mycket beskrivningar av arbete!) och poetisk på samma gång. Svår att beskriva, men omedelbart fängslande. En familj på en nordnorsk ö, livet.

Att säga att det finns paralleller till Allt som återstår skulle vara extremt smickrande för min debut, men det finns några beröringspunkter åtminstone på handlingsplan, tror jag. Sen är hans språk och gestaltning av en annan klass, förstås. Jag tippar nominering till Nordiska Rådets pris nästa år, och helst vinst …

I övrigt tyckte jag mycket om Julie Otsukas debut, tyckte att den gjorde sig såhär, läst efter Vi kom över havet. Kronologin stämnde, och de gav varandra mycket, böckerna. 

Kerstin Ekmans Katrineholmsböcker som jag av nån anledning inte läst innan – mycket bra förstås. Ska snart ta tag i del tre.
Elise Karlssons Linjen slukade jag på en kväll, den var lågmält intensiv och speciell och jag tyckte om den. 

Oops, ny besatthet ...

Mark Rylance som Thomas Cromwell i BBC-serien Wolf Hall. Första avsnittet redan borta från svtplay, men se den, för sjutton!

Black Sails, säsong 1 avsnitt 1

Jag axlar ansvaret som Sveriges Stevenson-blogg …
Kollade nu ikväll på första säsongens första avsnitt av teveserien Black Sails. På något vis lite vagt baserad på personer som Stevenson skapat. Men här är det 1715 och ett bra tag före Skattkammarön.

Flint seglar, är kapten och har problem.
Men är rätt het:

Billy Bones är bra mycket längre än jag tänkt mig honom, och lite gullig:

Det är bitvis våldsamt och blodigt och det finns massor av glada horor i varenda hörn. Och en och annan kvinna som får agera i egen rätt, med skinn på näsan. Puh. Bechdeltest passerat, om vi nu ska vara såna.

Det som stör mig, och stör mig nåt enormt, är castingen av John Silver:

Eh. Allvarligt talat! Han ser mest ut som nån sorts sångare från 80-talet tycker jag.
Jo, men kolla:

Vad ÄR det där? Fel hår(färg)! Fel ansikte! Fel approach. Suck.
(Jag har ju sagt att det är mer såhär jag vill ha honom …) Visserligen kan han ju få vara pojkspoling, men det får vara nån måtta.

Sen undrar jag lite över figuren här till höger:

Han till vänster är Jack Rackham, alltså borde ju en tjej i manskläder i hans sällskap vara Anne Bonny eller Mary Read? Men alltså… ”Förklädd till man” innebär väl inte att vara så uppenbart en tjej att man måste ha blicken i marken och hålla i hattbrättet för att inte visa ansiktet? Larv! Vore coolare om de faktiskt förklätt henne till man.


I övrigt kan jag nog tänka mig att fortsätta kolla ett tag, för att se hur det utvecklar sig. Återkommer eventuellt med rapport.