Stein Stein Stein!

Jag har upptäckt Gertrude Stein. Hon kom till mig med en tunn rosa rygg och svarta bokstäver: TENDER BUTTONS.
Det var av en slump, en halvtrappa ner i bokhandeln Athenaeum i Amsterdam.
Jag tror att jag kanske läste det första:

A CARAFE, THAT IS A BLIND GLASS.
A kind in a glass and a cousin, a spectacle and nothing strange a single hurt color and an arrangement in a system to pointing. All this and not ordinary, not unordered in not resembling. The difference is spreading. 

Och senare (ur A PIECE OF COFFEE):
"The sight of a reason, the same sight slighter, the sight of a simpler negative ansver, the same sore sounder, the intention to wishing, the same splendor, the same furniture."

Ljuden, språket, bilderna som undflyr. Vad ÄR detta? "Associativ förflyttning", sa Jessica, och vips hade hon uppfunnit en term för detta.

Denna tunna lilla bok (med fina illustrationer) bar vi med oss runt i staden, och läste högt för varandra på broar, på cafeer och restauranger.
Smaka, smaka!

"Dirt and not copper makes a color darker. It makes the shape so heavy and makes no melody harder."

"The sudden spoon is the wound in the decision."

!!!!

Vad det BETYDER? Ibland vet jag, ibland ser jag det, oftast är det undflyende. Men det gör mig hög och lycklig på språk, på ljud, på tungans rörelser och dessa munfullar, kallsupar av engelska.