fredag 23 maj 2014
söndag 18 maj 2014
Något som inte brukar hända mig!
Att ha två ideer i huvudet samtidigt.
Men: nu har det hänt.
Läs nerifrån och upp, såhär skrev jag om det alldeles för en stund sen, i ett socialt medie nära dig (mig):
Men: nu har det hänt.
Läs nerifrån och upp, såhär skrev jag om det alldeles för en stund sen, i ett socialt medie nära dig (mig):
Det första var en fras, den dök upp redan för flera veckor sedan.
Resten (eh, alltså inte ALLTIHOP förstås, men det som är idén just nu) kom som en vision när jag låg och nattade bäbis häromkvällen. Mycket tydligt, växande för min inre blick medan jag tänkte mer och mer tills han somnat. Satte mig sedan direkt vid datorn och slängde ner det där i ett textdokument. För att inte glömma!
Och sen har det vuxit.
Och jag kan inte låta bli att tänka på det.
Öppnar det där dokumentet på lediga sekunder flera gånger varje dag, skrollar lite, skriver ner nåt mer (en fras, en fråga till mig själv, något att testa i tanken eller fundera över, möjliga vägar.)
Som sagt ovan, jag har ingen aning om ifall det bara är jag som skulle se poängen med det, men så har jag ju mer eller mindre alltid tänkt med mina ideer, så det känns inte som nån måttstock.
Det jag inte vet är nu mest om jag bara ska låta det vila (om jag kan!) eller om det faktiskt skulle gå att hålla två saker i huvudet samtidigt.
Får väl se.
torsdag 15 maj 2014
Brevromaner
"Vad tycker vi om brevromaner, sådär i allmänhet?" frågade jag på twitter nyss, och nu rasslar det in titelförslag.
I allmänhet verkar vi tycka att det är en svår genre, men att det finns lysande undantag.
Själv verkar jag glömma bort att det är brev med i de fall jag gillat boken ... Eller tvärtom: jag har alltid tänkt att Juloratoriet är en brevroman, för att den börjar med brev, och jag stupade där när jag försökte mig på att läsa den för många år sen.
Men nu började jag tänka på denna genre, som väl är ganska svår att få levande, tänker jag? Det krävs mycket för att det ska bli dynamik, bäst är det kanske om det inte BARA är brev? Eller? Men Pappa Långben är ju fin, och det är ändå bara EN persons brev.
Jag bygger en liten lista här allteftersom, okej? Kom gärna med fler förslag i kommentarerna!
Pappa Långben - Webster
84 Charing Cross Road - Helene Hanff
Farliga förbindelser - Choderlos de Laclos (Tydligen enligt Hägg världens tekniskt bästa roman)
The Perks of Being a Wallflower - Chbosky
Kära Agnes - Nesser
Juliet Barkers brevbiografi om familjen Brontë.
Den unge Werther
Arma människor - Dostojevskij
Främlingen på Wildfell Hall - A. Brontë
I allmänhet verkar vi tycka att det är en svår genre, men att det finns lysande undantag.
Själv verkar jag glömma bort att det är brev med i de fall jag gillat boken ... Eller tvärtom: jag har alltid tänkt att Juloratoriet är en brevroman, för att den börjar med brev, och jag stupade där när jag försökte mig på att läsa den för många år sen.
Men nu började jag tänka på denna genre, som väl är ganska svår att få levande, tänker jag? Det krävs mycket för att det ska bli dynamik, bäst är det kanske om det inte BARA är brev? Eller? Men Pappa Långben är ju fin, och det är ändå bara EN persons brev.
Jag bygger en liten lista här allteftersom, okej? Kom gärna med fler förslag i kommentarerna!
Pappa Långben - Webster
84 Charing Cross Road - Helene Hanff
Farliga förbindelser - Choderlos de Laclos (Tydligen enligt Hägg världens tekniskt bästa roman)
The Perks of Being a Wallflower - Chbosky
Kära Agnes - Nesser
Juliet Barkers brevbiografi om familjen Brontë.
Den unge Werther
Arma människor - Dostojevskij
Främlingen på Wildfell Hall - A. Brontë
torsdag 8 maj 2014
onsdag 7 maj 2014
Häpp!
Har bytt text med Jessica igen!
Eller. Text och text.
I hennes fall: Roman!
I mitt fall: en skiss som medelst tjusig (?) formatering försöker kamouflera sig som något färdigare. Men vi genomskådar den, en skiss är var det är.
Hur som helst, text är bytt och en dag ska bokas in om cirka tre veckor. Då ska det prataspratasptaratarspratastprasa ... ja. Utbytas välformulerade tankar och resonemang om litteratur, samt urarta i visioner om världsherravälde medmera. Som det brukar. Och det har ju gått rätt så bra hittills.
Jag har ju sagt det i teve, så det måste vara sant. Jag håller på med nåt nytt.*
* Nej, det GÅR inte att skriva det utan att brasklappa: just nu alltså, lite grann alltså, "håller på" bara, OM det nu blir nåt... etc etc. Jaja, ni vet hur det brukar låta.
Eller. Text och text.
I hennes fall: Roman!
I mitt fall: en skiss som medelst tjusig (?) formatering försöker kamouflera sig som något färdigare. Men vi genomskådar den, en skiss är var det är.
Hur som helst, text är bytt och en dag ska bokas in om cirka tre veckor. Då ska det prataspratasptaratarspratastprasa ... ja. Utbytas välformulerade tankar och resonemang om litteratur, samt urarta i visioner om världsherravälde medmera. Som det brukar. Och det har ju gått rätt så bra hittills.
Jag har ju sagt det i teve, så det måste vara sant. Jag håller på med nåt nytt.*
* Nej, det GÅR inte att skriva det utan att brasklappa: just nu alltså, lite grann alltså, "håller på" bara, OM det nu blir nåt... etc etc. Jaja, ni vet hur det brukar låta.
I kulturnyheterna ...
... som en sorts puff för inslaget i Babel, som jag ska länka när jag kollat att rätt version nu ligger på play.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)