Sherlocked

"It is a truth universally acknowledged, that a consulting detective in possession of a genius mind must be in want of a blogger."
Från tumblr, minns inte vems.

Japp. Just nu roar jag mig med att vara lite besatt av BBC:s version av Sherlock Holmes. Den i nutid placerade, med Martin Freeman som John Watson (Hellooooo...) och Benedict Cumberbatch som Sherlock Holmes. Gillar't. Och gillar kanske framförallt den enorma mängd fanmaterial som finns att tillgå. Alltså, Internet, jag älskar dig. Fanfiction är en genre som intresserar mig väldigt, ur många aspekter. Den går att läsa både besatt och liksom litteraturintresserat samtidigt. Så, tja, det är väl ungefär vad jag gör.

Home-ishtyling

Ja, och när vi ändå pratar flytt och heminredning ... såhär ser tydligen vår lägenhet ut. Efter storstädning och undanplockning och tja, nästan utplånande av oss själva. Vi bor såhär, fast ändå inte. Tänk er ... mer grejer. Överallt. Leksaker, teburkar, spjälsäng, mer böcker, tvätt på tork, skrivare, sladdar, fyra gånger så mycket krukväxter ... och så vidare.

Men fina bilder blev det!

Köket, med Axels mammas tavla, Elnas lampa, Axels pappas skåp och bordet som jag och Axel byggt.

 Något mer rofyllt än hur det brukar se ut. 

Jag hade en idé om att hänga en vit låda över proppskåpet, men glömde det. 

Detta är ändå det roligaste/mest orealistiska. Mitt skrivbord. K skrev i sms: "du får spara bilden och visa upp den när nån frågar i framtiden var du skrev dina två första romaner." Eller hur! Jag tror inte ni kan föreställa er hur det såg ut här innan jag började plocka undan. 

Lite som porr?

Vi ska alltså flytta. Och bygga nytt kök i det som nu är vardagsrum. Riva ut det gamla köket. Vi pratar kakel, skåp, handtag, kylskåp, kakel, planering och beställning dagar och nätter i ända. Men gillar det.
Nu sitter jag här på min mammaledighetsmåndag och slösurfar runt bland inrednings- och designbloggar. Lite som porr, tänker jag mig. Avtrubbande men med nån sorts snabb tillfredsställelse. Lite otillfredsställande också: allt man SKULLE kunna göra. Konsumtionens eviga krav och lockelse och plåga.
Och men vad snabbt jag tröttnar på dessa bloggare som hela tiden strösslar med superlativ! Finaste kudden, härligaste uteplatsen, sötaste porslinet. Bla bla bla BLÖH. Oerhört tröttsamt. Ge mig då hellre fler bilder och mindre text, tyck ingenting. Show, don't tell – det kan väl gälla även här (där)?

Helt orelaterat

Saker som tråkar ut mig: Bilder på Bob Dylan.