Det här är fint:
"Har det i ögonvrån, som en spektakulär fond bakom vardagen. Kan inte skaka det av mig, våndas återigen över ämnets komplexitet och mina okunskaper."
Men jag vet inte vad det är JAG våndas över. Komplexitet, jo? Och som vanligt, med mig: hela projektets synbara vansinnighet. Men kanske inte ändå? Igår formulerade jag en mening som ni säkert får läsa såsmåningom, men inte just nu. En mening som för mig säger vad det är jag gör, eller till och med Vad Det Är Jag Gör. Och det funkar. För mig var det allt jag behövde nu: en sorts sammanfattning, inte av texten eller temat, men av själva projektet.
Fan vad flummigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar