Vilken febrig sträckläsning! Så där så att jag bar boken med mig och stod och läste vid spisen medan jag gjorde lunch. Läst hela dagen in i kvällen och tyckte väldigt mycket om den. Språket hetsar fram, både talspråkligt och brutalt och samtidigt bitvis hur vackert som helst. Huvudpersonerna är Thomas McNulty och hans John Cole och deras berättelse, hela tiden Thomas perspektiv och röst. Tiden är 1800-tal, före och under och efter amerikanska inbördeskriget. Tiden flyter fram lite hur som helst i romanen, eller kanske snarare ganska oviktigt. Det är upplevelserna och erfarenheterna och platserna som har betydelse.
Ishiguros blurb på framsidan är väldigt träffande: ”en våldsam och lyrisk vilda västern-roman som likt en rundmålning fångar den amerikanska kontinenten i sitt vardande”. Och så vill jag tillägga att det är en kärlekshistoria som inte liknar så jättemycket annat.
Översatt av ypperlige Erik Andersson.
Läs!
