Nu, 2015, har jag börjat skriva upp, eller in, eller ner, eller vad det heter, i mobilens anteckningar. Inte bilderböckerna jag läser för barnen, men alla andra böcker.
Nu, idag, ser listan ut så här:
Jag ger dig solen, Jandy Nelson
Den vita duken, Benjamin Stein
Att föda ett barn, Kristina Sandberg
Vi behöver nya namn, NoViolet Bulawayo
De användbara, Mattias Hagberg
Evighetsbarnen, Beate Grimsrud
Apropå Opa, Julia Butschkow
Gränsbrytarna, Erik de la Reguera
Smaragdernas bok, John Stephens
Sagas bok, Elsie Johansson
Serenader två, Peter Kihlgård
Timme noll, Lotta Lundberg
Liksveperskans son, Sekel Nordenstrand
Jägarna på Karinhall, Carl Henning Wijkmark
Marcelo i den verkliga världen, Francisco X Stork
The absolutist, John Boyne
Livets outgrundliga mysterier, Benjamin Alire Sáenz
Män förklarar saker för mig, Rebecca Solnit
Mördarens apa, Jacob Wegelius
Anden i näktergalsögat, A.S Byatt
Hyresgästerna, Sarah Waters, ej utläst
Rosens namn, Umberto Eco
Vicekonsuln, Marguerite Duras
Skymningsporten, Jeanette Winterson
Kodnamn Verity, Elizabeth Wein
Fangirl, Rainbow Rowell
Häxringarna, Kerstin Ekman
Maresi, Maria Turtschaninoff
Stormen, William Shakespeare
Vi kom över havet, Julie Otsuka
Lila hibiskus, Chimamanda Ngozi Adichie
Summa summarum när vi går in i juni månad:
31 böcker, varav en outläst. Sarah Waters, jag VET! Men jag kom ungefär halvvägs, och sen körde jag fast på mitt mesta hatobjekt när det gäller plot. Nej, jag kan inte säga vad det är, för då sabbar jag väl boken för nån som inte läst den än. Ja, jo, jag tror nog att det blir bra ändå, men jag tappade sugen, och sen stod andra på kö, och så fick jag lämna tillbaka den och jag får väl se om jag lånar hem den nån gång igen. Så vi säger 30 lästa, helt enkelt.
17 kvinnliga författare och 13 manliga.
28 skönlitterära och 2 fackböcker.
9 för barn/ungdom och 21 vuxenböcker.
Och alldeles för västerländst/vitt/europeiskt. Man ser ett litet försök mot slutet att förändra det, och det ska jag fortsätta jobba med.
Bäst och sämst då?
Starkast läsupplevelser på helt olika sätt, och utan inbördes ordning: Att föda ett barn, Vi behöver nya namn, Jägarna på Karinhall, Mördarens apa, Häxringarna, Lila Hibiscus.
Tyckte också om, eller vad man ska kalla det, Vicekonsuln. Jag har läst en del Duras, och det har aldrig hänt att jag inte blivit hänförd av hennes språk och blick och precision.
Sämst? Jag tyckte att Rosens namn var bitvis otroligt seg och ointressant, skummade det mesta utom mordgåtan i klostret… Var inte förtjust i (men läste ut) Boynes The absolutist. Tycker att han ofta har det där lite för lätta handlaget, som skummar på ytan av Väldigt Allvarliga Ämnen men inte lyckas (eller vill?) gå på djupet.
Jag borde eller skulle vilja försöka skriva nåt mer om de där som jag gillade bäst, om var och en av dem. Kanske bättrar jag på min bloggstatistik lite och försöker.
Det här med läsningen är i alla fall något nästan ofattbart härligt. Så här mycket har jag inte läst sen innan jag blev gravid första gången, tror jag, efter det hämtade det sig aldrig riktigt, förrän nu. Så känns det i alla fall.
Just nu är jag inte i så hög grad en skrivande människa (vilar lite från texten) men åtminstone en läsande.
