Lämna boken

Ja. Jag lämnar Mary Jones. De sista korrekturdetaljerna, de sista peten i baksidestexten, de sista detaljerna kring framsidan.
Hej då Mary, lycklig seglats!
27 mars är recensionsdatum, men troligen får jag en bok i handen redan nån gång i mitten av februari. Häpnadsväckande! Jag är väldigt väldigt nyfiken på mottagandet. Och nervös. Och nyfiken. Och nervös. I blandade doser.
Nu ska jag lämna texten, låta den fara.

Det finns ett rum i varje text (tror jag, tänker jag), där det på något vis är möjligt att fortsätta skriva. Om jag i Allt som återstår hade gjort si, eller så, eller skrivit det där annorlunda, eller lagt till något mer om det där ... Om jag i Mot ljuset hade låtit dem se det där, eller det här ...
Men det där rummet är stängt, också. Eftersom texten är klar, avslutad, utgiven. Bara i drömmen är det möjligt att känna det där lite frustrerande lockande suget. Kunde jag gjort det ännu bättre? Nå. Med Mary Jones historia är jag inte där än. Men har lämnat texten, känns det som. Det är ett underligt vacuum det där, mellan att skriva/redigera klart, och att faktiskt ha boken hos sig. Men jag har andra saker att ta mig för. Får väl fly in i nåt annat skrivande om det skulle knipa. Eller sy. Eller ägna mig åt nån besatthet. Så mycket tid som nu ges, i bäbis- och barnlivet.
Jag ska försöka blogga också. Ska försöka ha något att säga (er). Om inte annat kommer det nog en rapport när jag får hålla i boken ...

Det är alltid såhär det ser ut

Korrekturpetet av romanen är (förhoppningsvis i princip) klart. Lite sånt där annat kvar: baksidestext, kanske nåt citat. Etc. Allt vilar tryggt i min redaktörs händer. (Inte som att han ska göra alltihop själv, men ni fattar.)

Och så: en massa tid, tanketid, som frigörs av att inte längre ha Mary Jones i tankarna. Inte ha skrivandet på samma intensiva sätt.
Vad gör hjärnan då?
Den blir besatt.

Vad nu?
SHERLOCK!

Ny säsong ju, om än förbluffande kort. Bisarrt kort, med tanke på att vi väntat i typ två år sedan förra. Inte jag, i och för sig, jag kom ju in senare. Men ändå.
Tre nya avsnitt under loppet av en månad. Puh. Jag har sett två, på söndag sänds det tredje. Jag får hjärtsnörp bara av att tänka på det. VAD SKA DE GÖRA MOT OSS? (De alltså = Mark Gatiss/Steven Moffat.)
Hu.

Men. Besatthet alltså.
Vill nu endast: läsa bloggar, se om avsnitten, läsa fanfiction.
Tur att bäbin är så extremt välartad då, och sover snällt i soffan bredvid mig nu, medan jag gör just detta.

Förste februari kommer första avsnittet på svt. Säg inte att jag inte varnade er!


Bonusmustaschbild: