tag:blogger.com,1999:blog-1866477846876821707.post7171152604510488149..comments2023-07-15T12:00:36.699+02:00Comments on BESATTHETEN: Tillbaka till SkattkammarönElinhttp://www.blogger.com/profile/12452470268872211342noreply@blogger.comBlogger2125tag:blogger.com,1999:blog-1866477846876821707.post-21952412302170772512014-12-15T23:59:16.049+01:002014-12-15T23:59:16.049+01:00Flint har gått från att vara en pirat med makaber ...Flint har gått från att vara en pirat med makaber humor till att vara skvatt galen. ”Klippan med ansiktet” som markerar var silvret finns gömt visar sig ha ett ansikte som Flint pysslat ihop av skelettdelar. En av gåtorna Calahan försöker lösa är vad som hände med de män som gick i land för att gräva ned skatten. Därför sprider han ut lik kring de andra skattgömmorna. Han tycks ha glömt att männen gick i land för egen maskin och att Flint så att säga jobbade med färsk råvara. För han kunde väl inte på fullt allvar mena att kaptenen skulle stå och skära sina slaktade underhuggare i bitar och nagla fast dem med klippan medan han mumlade ”det här kommer att se skitfräckt ut om några år när de blivit renätna”? <br />Att antalet lik Flint använder står i omvänd proportion till gömmans värde är inte riktigt lika knäppt och försvinner därför i sammanhanget. (Sedan Skattkammarön vet vi att en kropp lagts ut för att visa riktningen mot guldet. Calahan låter två styckade lik markera silvret och tre (!) kroppar ligga på rad för att peka ut vägen till vapengömman.) <br /><br />Berättelsen är för övrigt kronologiskt omöjlig. Stora söderhavsbubblan inträffade långt innan Flint grävde ned sin skatt och redan då torde alla andra överlevande av Kapten Englands besättning varit döda. Lite ursäktad kan kanske Calahan vara på den punkten. Sådana saker är så hemskt mycket lättare att ta reda på numera. <br /><br />Dock måste jag säga att jag känner en ömhet för den här boken. Det beror på att Calahan är så nära sitt inre barn när han skriver. Det är som att ett gäng ungar i åtta-tioårsåldern just läst ut boken och ska leka Skattkammarön. <br />Vad hände sedan? Piraterna kommer tillbaka! Någon borde väl gå omkring och vara orolig på stranden? Det kan Jim göra! Jag vet, vi vänder på det och har hjältarna i land och piraterna på skeppet! Häftigt! Och så vill jag se Jim och Silver fäktas!<br />Det är en omöjlig bok. En feberdröm om pirater och att vara Robert Louis Stevenson. Men en dröm jag inte skulle vilja vara utan. <br /><br /><br />U.J.Urbanhttps://www.blogger.com/profile/17046663959944906266noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-1866477846876821707.post-18875840061225181582014-12-15T23:58:44.401+01:002014-12-15T23:58:44.401+01:00Det finns mycket att säga om Calahans bok. Kanske ...Det finns mycket att säga om Calahans bok. Kanske är det något så ovanligt som en usel roman som är som gjord för en bokcirkel. Liksom du kan jag bara göra urval:<br /><br />De båda personliga mysterier Calahan intresserar sig för – Diana och mr Blandley – gör han bara värre. Diana blir en inställsam men bestialisk vilde eftersom hennes falskspel är betydligt mer omfattande än Silvers och genomförs helt utan hans charm. Mr Blandley har blivit en tredje rangens pirat. Detta eftersom det finns en antydan i Skattkammarön om att han är en fixare som lurar godsägaren att köpa ett skepp till överpris. Han har dock inget med att det kommer ombord pirater att göra och när hjältarna kommer hem är han i färd att förbereda undsättningsexpeditionen precis som han lovat. Att Calahan ändå anser att han hör till piraternas sida tyder på en rätt kantig syn på ont och gott, jämfört med Stevensons. <br /><br />Vad det nu är för skillnad på de båda sidorna. Den tematiken finns under ytan i Skattkammarön men Calahan verkar inte förstå det. En pirat är en pirat och en bra pirat är en död pirat. Så låter han avrätta piraterna i sömnen. (Jag hade glömt/missat vilket numerärt överläge ”hjältarna” har. Tack för påminnelsen!) Som jag skrev: En hjälte kan mycket väl komma i en situation då h*n måste göra något sådant men en god äventyrsförfattare ser till att det inte händer. Om det händer är det för att ställa frågor om våld och det goda och det onda. Inte för att skriva ut folk ur handlingen. <br /><br />Tja, och så är det lustigheter med psykologin. Jim är -trots att han hade det rätt bra i första boken – väldigt ovillig att gå i land på ön. Ben Gunn däremot – som verkligen inte borde vilja komma i närheten – verkar riktigt känna sig som hemma. Calahans syn på Ben Gunn visar sig dock vara beklämmande när pengarna till slut ska delas. Gunn får ett hedersomnämnde eftersom han hållit alla vid liv på ön och fixat en ganska stor del av biffen. Lejonparten av pengarna delar Jim, doktorn och godsägarn på, som vanligt. Ben Gunn är en komisk betjänt. En god hund. Men oförmögen att bli hjälte på grund av sin låga status.<br /><br />Forts...Urbanhttps://www.blogger.com/profile/17046663959944906266noreply@blogger.com